Noll i sammarbete

Idag var det andra söndagen jag jobbade. Det var några nya ansikten på jobbet också, varav en tjej som skulle hjälpa till och städa. Så vi var tre stycken som skulle gå och städa, allt hade gått jättebra om inte den ena tjejen hade tyckt att vi skulle dela upp rummen, så vi gick och städade var för sig. Vilket jag personligen tyckte var en dålig ide, det hade varit mycket enklade och gått mycket snabbare om vi hade delat upp sysslorna i varje rum, så att en tog hand om toaletten, en bytte i sängarna och en som dammade och dammsög.

Nä, istället skulle vi gå varförsig och städa och sedan såg jag att dom hade börjat att gå och städa tillsammans, medans jag fick gå själv och städa. Fatta vilken tid det tog att städa ett rum själv. När vi var klara där så var det några sviter som det var byten i, men där tryckte jag på att vi skulle hjälpas åt, för det hade blivit för jobbigt att göra dom rummen själva. Sen var det bara ett hus till med en himla massa byten i och där var sammarbetet nere i noll igen. Den sista timmen var vi bara två dessutom, och hon som var med mig då försvann ner till en annan våning för att ta kvarboende, istället för att hjälpa mig, så jag hann ju inte med dom två sista rummen på den våningen. Villket vi hade gjort om hon hade hjälpt mig plus att vi hade hunnit med dom kvarboende.

Man vet ju inte vad man ska säga till dom heller eftersom man inte känner dom, för man vet ju inte vad dom kommer att tycka och jag vill ju inte göra mig ovän med dom heller. Men vårat sammarbete måste bli bättre oavsett. För det här funkar inte.